Kolmolekylsilar kan samtidigt adsorbera syre och kväve från luften och deras adsorptionskapacitet ökar med ökande tryck. Vid samma tryck finns det dessutom ingen signifikant skillnad i jämviktsadsorptionskapaciteten för syre och kväve. Därför är det svårt att uppnå effektiv separation av syre och kväve enbart baserat på tryckförändringar. Genom att ytterligare beakta adsorptionshastigheten kan emellertid adsorptionsegenskaperna för syre och kväve effektivt särskiljas.
Syremolekyler är mindre i diameter än kvävemolekyler och diffunderar därför hundratals gånger snabbare. Följaktligen adsorberar kolmolekylsilar syre mycket snabbt och når över 90 % adsorption på cirka en minut. Vid denna tidpunkt är kväveadsorptionskapaciteten endast cirka 5 %, vilket betyder att adsorptionen i första hand är syre, medan resten är till övervägande del kväve. Således, om adsorptionstiden kontrolleras inom en minut, kan syre och kväve initialt separeras. Med andra ord, adsorption och desorption uppnås genom tryckskillnad: adsorption uppstår när trycket ökar och desorption uppstår när trycket minskar. Skillnaden mellan syre och kväve baseras på skillnaden i deras adsorptionshastigheter, som uppnås genom att kontrollera adsorptionstiden. Genom att hålla tiden mycket kort adsorberas syret helt innan kväveadsorption sker, vilket stoppar adsorptionsprocessen.